Nedtur

Peter Heine berättade en gång om när Anands tappade fokus under VM-matchen i Bonn 2008. I det tionde partiet räckte remi för att behålla VM-titeln, och vid ett tillfälle tänkte Anand på hur han skulle fira om han lyckades. Efter Kramniks 23.Da6! förstod han att han stod dåligt.
Det var det hela. I resten av matchen tänkte Anand bara på vilka drag han skulle göra.

Det är oklart hur ordagrant man ska tro på den historien, men jag är hur som helst imponerad. Det är inte lätt att behålla koncentrationen under fyra-fem timmar. Jag gör själv vad jag kan, genom att rensa mailboxen innan jag åker hemifrån, ha internetförbud under tävlingen, inte läsa någon bok som riskerar att vara intressant, äta måttligt, springa före varje parti och använda öronproppar fjorton timmar om dygnet. Ändå tänker jag ofta på annat under partierna.

Det arrangeras titt som tätt schacktävlingar i kurorter, men dessa fylls då inte av något lugn, utan av nervositet, adrenalin, hopp, ångest och lättnad. Mellan ronderna blir det sällan tid för något annat än förberedelser. Schack är ingen avslappningsövning, för många blir resultatet viktigare än allt annat.

Hemma är det samma sak. En dag utan seriös träning ger dåligt samvete. Det är ett år sedan jag drack alkohol, koffein eller åt socker. Och många år sedan jag kunde förlora utan att ta det som ett personligt misslyckande.

För att sammanfatta det hela. Idag förlorade vi. Det var inte kul.