Ännu mera uppåt!

Jag brukar säga att fördelen med att mest spela schack är att man slipper alla kollegor, och får göra allt precis som man själv vill. Lagschack är dock ett angenämt undantag. I OS spelar var och en sitt eget parti, i varje fall om man undantar Frankrike för två år sedan, och kombinationen lag och schack är därför egentligen rätt märklig. Inte desto mindre är lagtävlingar de allra roligaste. Delad glädje – dubbel glädje.

En annan fördel med schack är att man får resa. Att spela i storstäder kan dock vara knepigt, eftersom det ibland saknas bra ställen för att springa. Här ligger hotellet nära Marmarasjön. I jämförelse med Svarta Havet på andra sidan Istanbul är den pytteliten, bara en dryg procent, men ändå är den större än Skåne! Som kan ses av bilden nere till höger var den dock inte badvänlig.

Istället har det fått bli poolen på gymmet, 330 trappsteg upp i hotellet. En av deltagarna i laget har varje dag kommit till lagmötet, röd i ansiktet efter en hård dust med ångbastun. Han menar att det har fått honom att undvika taktiska bortsättningar. Synd att jag inte fick höra det före tävlingen …

Mycket är bra med schack, men inget är faktiskt bättre än att vinna! Det var riktigt skönt med en seger inför sista ronden. Nu har vi slått Skottland, där min släkt kommer ifrån, och Kanada, som jag bodde i som liten. Nu gäller det bara att slå mitt nya hemland Norge i dagens fotbollsmatch!

Och slår vi även Brasilien i sista ronden imorgon blir det en riktigt bra slutplacering.  Nu finns det, för att citera Pontus, bara en väg att gå: uppåt!